Känner mig träffad igen
Idag hände det igen. Det är någon eller något som jävlas med mig.
När jag idag just blivit klar med alla mina arbeten och skulle lämna in dem i lärarrummet var ingen av våra frisörlärare där. Jag haffade floristkatrin som just var på väg hem att öppna åt mig. Det gjorde hon och jag lade mina arbeten i Annicas organiserade lådor och gick sen ut. Katrin rusade iväg och jag kände mig nöjd och glad över att ha fått arbetet ur världen och att det skulle bli så underbart skönt att gå hem och göra helg. När jag kommer till mitt skåp hittar jag inte min nyckel och jag hittar den heller inte någonstans i salongen. Jag förstår att jag har glömt den i lärarrummet och springer runt ungefär 10 min och letar efter en lärare som kan öppna. Inte en kotte var kvar. Åh va härligt tänkte jag, nu får jag gå hem utan jacka, mobil eller väska. Som tur var berättade en trea att Ewamarja var ute en sväng och skulle komma tillbaka om en halvtimme ungefär. Suck. Det var den längsta halvtimmen i mitt liv. Sånt här händer verkligen bara mig..
När jag till slut kom hem åt jag en bit mat sen gick jag ner till gymmet och körde på en timme. Nu är jag nyss hemkommen med cola och lösgodis. För ikväll blir det chillkväll, det är ett som är säkert.
